Jag är ny här men har varit sporadisk återfallstågnörd sedan jag upptäckte barndomens kantstötta lok och vagnar på föräldrarnas vind för drygt 10 år sen. När vi fick småbarn uppstod dessutom plötsligt massor av tid för landskapsbygge under föräldraledigheten. Ettåringar sover väldigt mycket..
Utrymmesbrist känns som det största problemet nu när kostnaden blivit ett mindre sådant. Men jag utmanas av begränsningar och försöker skapa det bästa med de förutsättningar som finns. Jag hade väl från början ingen direkt förebild, men har alltid gillat modellbygge och dioramor i olika skalor, så det stod klart att en spånskiva med löst lagda C-räls var inte aktuellt. Hittade tidigt Fallers prisvärda modell av ett stationshus från Åmål på Göteborg- Bergslagernas järnväg så då fick det bli Åmål. Efter att familjen varit på semester i Dalsland/Värmland verkade valet ännu trevligare. Åmål med sin sidobana ner till hamnen och en annan (museibana?) kändes som en lagom förebild. Begränsat utrymme gjorde att det blev väl mest stationshuset och banan i sin tunnel ner mot hamnen som påminner om platsen. men det räcker för mig.
För att kunna flytta anläggningen byggdes den från början i delar. På grund av utrymmesbrist blev bara två byggda och nu står båda på vinden i väntan på mera utrymme. Eventuellt kommer modulerna anpassas för MMM 3R, men troligen är radierna för små för att passa på modulträffar. I kommande anläggning blir det större radier, färre växlar och mera landskap. Förmodligen PECO code 100 flexräls och slanka växlar. Kanske M-räls där de inte syns. Antingen med de befintliga modulerna i kanten nånstans, eller så blir allt nytt.
